Som uppfödare har man ett ansvar, och ett mycket stort sådant. Vi ska förvalta ett arv och bibehålla goda egenskaper hos våra hundar som tidigare generationer lyckats få fram samt även sträva efter att förbättra dem. Varje parning skall föregås av en noga eftertanke. Tror jag mig verkligen veta, att den här parningen kommer att bibehålla/förbättra vår ras eller är jag bara så fäst vid min tik och vill att just hon ska få valpar? Svaret måste alltid vara det första. Pointern är ingen utrotningshotad ras och det är helt ok att avstå en parning =)
Viktigt för mig:
Temperamentet
Hundens temperament är A och O, det kommer till och med före samtliga jaktliga egenskaper eller i alla fall på delad första plats. Ingen jakthund är så bra att den kommer undan med ett dåligt temperament. Vad är då ett bra temperament? För mig skall en pointer vara öppen, frimodig, glad, positiv, social, snäll mot vuxna, barn och andra hundar, orädd, inte vakta och förarvek. Vek är ett ord som ofta missuppfattas och det är viktigt att förstå vad det egentligen betyder. En vek hund har ett bättre ” kom ihåg” än en hård hund. En vek hund sätter nosen mot ett elstängsel och aktar sig sedan noga för att komma nära det igen medan en hård hund gladeligen springer in i det in i det gång på gång efter att ha ruskat på sig litegrand. En förarvek hund har således ett bättre ”kom ihåg” i dressyren tillsammans med sin förare och behöver inga hårda tag. Observera dock skillnaden mellan en vek hund och en i mina ögon mentalt svag hund. Om vi tar exemplet med elstängslet. En vek hund aktar sig för stängslet men springer utan problem förbi det. En mentalt svag hund sätter inte sin fot på gården där elstängslet finns. I ”livet” däremot vill jag ha mina hundar hårda, eller egentligen skulle jag vilja kalla det ”obrydd”. Det vill säga ta sig an livet med glädje och bara finna allting positivt oavsett väder och vind, regn och rusk, åska, barnskrik, motorfordon osv osv.
Jaktliga egenskaper
Har man sett en välgående pointer på fjället är det svårt att inte bli fast. Det är ren och skär magi. Spelande muskler, högt buret huvud i en vägvinnande galopp nyttjande vinden för att på bästa sätt ta sig an terrängen. Lägg där till ett ögonkast, en fråga om var tycker du vi ska jaga nu? Man vrider sin axel en aning i önskad riktning och pointern kastar sig vidare mot diskret anvisad terräng. Har hunden därtill en god viltfinnarförmåga, är ståndfast, reser på kommando och apporterar finns i övrigt lite att önska.
Utseende
Hur en pointer ska se ut står att läsa i dess rasbeskrivning, svårare än så är det inte. Det viktiga är att undvika alla former av överdrifter. Det är överdrifter som är orsaken till att vi nu har raser utan nos, ohyggliga mängder löst skinn, ögon som inte ryms i skallen, missbildade ryggar med mera. Listan kan göras lång.
En korrekt byggd pointer håller med rätt träning för sin uppgift. Vi ska stå fast vid att vilken färg pointern har på kroppen eller på sina ögon är fullständigt betydelselöst, för det spelar ingen roll för varken den jaktliga eller sociala biten. Även om vi är vana att se pointern vit o svart eller vit o gul ska vi komma ihåg att det i rasbeskrivningen inte finns några som helst krav på färgen. Vi ska undvika att hamna i samma situation som många andra raser där bra hundar diskvalificeras på grund av en vit fläck på bröstet eller någon annan petitess.
Bett
Hunden skall ha ett saxbett och i munnen skall det sitta 42 tänder. Räknat från höger överkäke till vänster överkäke till vänster underkäke till höger underkäke blir tandformeln 10,10,11,11. Detta gäller pointern men även egentligen samtliga raser. Överbett, underbett och tångbett är att klassas som bettfel och är inte bara en kosmetisk fråga utan en potentiell risk för smärta hos hunden beroende på var tänderna hamnar. Tänder har en hög arvbarhet och det är viktigt att komma ihåg att parar man hundar med avsaknad av permanenta tänder är risken mycket stor att avkomman också saknar tänder.
Höftledsdysplasi
Pointern innefattas av krav på känd HD-status för att valpar ska få registreras. Detta anser jag är mycket bra och vi kan på ett enkelt sätt sålla bort grava höftledsfel vilka annars snabbt kan lämna djupa spår i aveln om en enskild individ används vid flera tillfällen. Jag är medveten om att det diskuteras mycket om kravet på HD-röntgen vilket för mig är helt obegripligt. Verktyget dvs röntgen är enkelt och förhållandevis billigt och vi riskerar inte att grava HD-fel förs vidare dvs D och E. En C-höft är ett gränsfall och om någon skulle vilja använda en hund med C-höfter i aveln förutsätter jag att den hunden har makalöst goda egenskaper i övrigt som bara MÅSTE föras vidare, annars finns det fler hundar att välja bland =)
För övrigt skulle jag vilja lugna mångas oro gällande om vem som ska röntga, vem som ska hålla i hunden, hur mycket någon ”drar” i benen osv. Att HD-röntga en hund är enkelt. Se till att den sover dvs är tillräckligt sederad och se till att bilden är rak. Ingen kan ”dra höfterna ur led”, en dålig höft är en dålig höft. Se däremot till att inte röntga för tidigt utan låt hunden växa färdigt och se till att den är bra tränad. Röntga heller inte en tik i löp.
Mina valpköpare får kostnadsfritt höftledsröntga sin hund på min klinik.